Nu har jag målat, lagt golv och spikat lister. Nu är det bara lite bänkar och musikgrejjor som saknas. Men det skall man nog kunna lösa också :)

Snart dags för golvet. Sen börjar det nog lika något :)

Klassisk "före" bild. Gipsväggar på plats. Isolerat och spacklat.


Nu skall det sättas glasfiberväv :)

Läs artikeln på unt.se om vad jag fick för besök i trädgården igår :-)

Vi bodde fyra nätter på Safaricampen vid Ölands Djurpark nu i juli och det uppskattades av både barn och vuxna. Stugan var liten men praktisk och funktionell och låg precis vid staketet till djurparkens savann avdelning. Så när vi satt på altanen gick zebror och andra djur bredvid och betade. Det var en häftig känsla även för oss vuxna. Dessutom fanns det en egen entre direkt in i djurparken från stugbyn. Enda nackdelen var att man i alla fall var tvungen att gå igenom parken till huvudentren för att hyra skrindor.
Man kunde lösa entre för 1, 2 eller 3 dagar. Vi nöjde oss med två dagar i parken och det kändes lagom. I entrepriset ingick djurparken, vattenlandet och Pirate Island (ett barnvänligare vattenland) samt alla karuseller på nöjesparken och cirkus. Däremot var det som vanligt löjligt dyrt att äta i parken och maten motsvarade kvalitetsmässigt inte de höga priserna. Andra dagen valde vi att ta med oss matsäck istället. Bara en tallrik med pommes frites kostade 60 kronor!

Ungarna älskade Pirate Island med alla rutschkanor och andra spännande saker, vi vuxna hade klart önskat oss lite behagligare vattentemperatur. På vattenlandet var rutshkanorna lite för stora för våra barn, men det fanns ju även grunda pooler att bada i där. Ett stort plus för hela parken var att det fanns papperskorgar överallt och gått om toaletter. Det märktes även på miljön som också var ren och trevlig utan en massa skräp överallt och enstaka överfulla papperkorgar.
På nöjesfältet fanns det mer roliga attraktioner för barnen än vi hade förväntat oss och det kändes skönt att slippa lösa en massa åkbiljetter. Mina ungar åkte spöktåget ett oräkneligt antal gånger! Det kändes även som om man var noga med säkerheten vid karusellerna, men ändå var våra barn stora nog att få åka det flesta ensamma. Det underlättar betydligt eftersom varken jag eller min man gillar att åka, vi mår bara dåligt. Min dotter lyckades vinna högsta priset på godishjulet och fick fyra kilo godis med sig hem! Snacka om att vara lycksalig!

Den tredje dagen åkte vi runt på Öland och tittade lite och badade. Vi var till Borgholms slottsruin och tittade, fast bara på utsidan. Vi var till Ölands Norra Udde och tittade på fyren Långe Erik som barnen klättrade upp i med sin pappa. Vi stannade vid Böda Hamn och badade och åt matsäck, vi fikade och tittade oss omkring på Böda Sand. Vilken camping! Men tyvärr var den underbara sandstranden knökfull med folk som praktiskt taget låg i knäet på varandra. Det fanns ett härligt bageri med maffiga bakverk till förvånandsvärt bra priser.


Vi hade en riktigt bra minisemester på Öland och jag skulle gärna åka hit igen!

Tänk att det ska vara så svårt att sälja ett hus. Efter flera visningar och inget napp börjar nu klumpen i min mage att bli permanent. Trodde att vi skulle få ngn köpare att nappa innan sommaren så att jag skulle kunna fokusera på flytt, packning och annat som hör till. Men icke. Fortfarande gäller det klinisk ordning och putsning hemma för att vara beredd inför visningarna. Verkar som om vi får börja om igen i Augusti, men hur ska vi då kunna packa? Var gör vi av alla flyttlådor inför visningarna och kommer vi att kunna sälja om huset står helt tomt och öde?

Längtar efter att allt är över, att få sitta i nya trädgården med höstens alla frukter och bara oroa mig för vilket kök vi ska välja... inte dubbla lån med medföljande stigande räntor. Det som gäller nu är att kunna släppa all oro och njuta av semestern. Bara solen och värmen fortsätter så ska det nog gå bra - vill inte ha fler dagar som idag, grått och trist.

Barnen är med farmor och farfar i Norrland, vi har nu varit barnfria i snart en vecka. Det är ju skönt och lyxigt men det är fasligt tyst och tomt också. Men det gör en gott att faktiskt få hinna sakna sina barn ibland. Om dom saknar oss? Näe, knappast!

Nu har vi haft visning av vårt hus och det som gäller just nu är den ångestfyllda väntan på om vi kommer att få in några bud. Jag går omkring med en klump i magen och väntar på att det ska bli klart. Hur kan folk flytta stup i ett? För mig är uppbrott och flytt känsloladdat och enormt påfrestande. Jag drar ner djupa rötter och boar in mig så även om jag längtar till vårt nya hus finns även en smula separationsångest och nostalgi i mina känslor just nu. Jag känner mig helt slut!
Och mitt i detta infaller alltså Midsommaraftonen. Vi har inte gjort några planer alls och en del av mig tycker att det bara är skönt. Men så finns det en liten del av mig som känner att på Midsommar ska man göra något och det ska vara så speciellt och underbart och välplanerat.. eller? Näe, det får faktiskt bli som det blir i år - jag orkar inte engagera mig. En lugn och avslappnad midsommar med familjen får det bli. Glad Midsommar på er!

Man tappar motivationen för det mesta när man går arbetslös och blir så småningen om nästan lite apatisk. Nu har tack och lov mitt liv tagit fart igen och nu är det massor på gång.
Jag har fått ett nytt jobb, har nu jobbat min första månad och trivs jättebra. Dessutom har jag numera blivit invald i styrelsen i Linedanceföreningen samt tagit över driften av hemsidan. Dansen är det enda som jag har känt riktig glädje inför under min nio månader långa arbetslöshet och den glädjen lever fortfarande kvar lika starkt.
Som om detta nu inte var tillräckligt för att hålla mig sysselsatt har vi köpt ett hus! Vi som letat i många år men sedan slagit oss till ro i vårt lilla Bullerby-radhus har nu hittat en liten skolåda från 1969 som föll oss båda i smaken. Inte riktigt det hus jag sett i mina drömmar men livet består av kompromisser och som sådan känns detta väldigt bra. Lite dålig tajming kanske, men tiden rusar iväg och i vinter kommer jag sitta där nöjd framför brasan i kakelugnen (en av dom drömmar som faktiskt slog in). Redan i höst kommer jag att njutningsfullt kunna äta av höstens alla frukter i trädgården och planera för vårens sådd i växthuset.
Den senaste tidens nya Tv-serier om hus och hem lägger dock lite sordi på glädjen. Program som Arga Snickaren och Fuskbyggarna ger mig mardrömmar om nätterna och en klump av oro i magen. Vad har vi gett oss in på? Tänk om taket rasar in och möglet smyger sig på oss när vi sover om nätterna. Vad gör vi då. Jag måste säga att det är läskigt att köpa hus - men å andra sidan har huset stått där och varit bebott sedan 69 så varför skulle taket rasa över just våra huvuden? Bäst att skaffa sig en bra försäkring och hålla tummarna!

Nytt försök i år med rosrabatten. Målet är att täcka marken helt med lavendel och revsuga. Sprider sig snabbt. Vi får väl se hur det ser ut frammåt sommaren.

Location:Innebandyvägen,,Sverige

Vad fint det kan bli med lite tulpaner. Och när de har blommat ut så lämnar de gröna stora blad som blir en schysst bädd för allt det andra som blommar lite senare.

Location:Innebandyvägen,,Sverige

Middag på "Rancho" igår. Argentinskt stekhus vid Rembrandtsplatsen i Amsterdam. Kan rekommenderas!

Färdig och på plats. Ikväll öppnar den. Efter blod svett och tårar. Jag får nog försiktigt medge att jag inte är vidare händig med sånt som involverar trä, skruv och verktyg. Och det hade säkert varit billigare att köpt något nyckelfärdigt.

PS. Spännbanden sitter kvar. Men är ganska väl dolda :-) DS.

Location:Innebandyvägen,,Sverige

Uffe Ravnskov skriver i dagens medicin att Livsmedelsverket borde varna för Becel.

Läs mera här: Ännu en myt – det ”hjärtvänliga” Becel

Blir cirka 10 st baconpinnar

Ingredienser:
Fördeg Dag 1 eftermiddag
50g surdegsgrund
75g ekologiskt vetemjöl special, (gärna stenmalet)
75g kallt vatten

Dag 2 förmiddag
250g vatten
250g ekologiskt vetemjöl special
1750g durumvete
37g (0,5 dl) rapsolja
7 g havssalt

cirka 5-6 dl västerbottenost
10 baconremsor

Gör så här:
Fördeg Dag 1 eftermiddag
Jag brukar blanda min fördeg direkt i assistentkitteln.

Blanda surdegsgrund, vatten och mjöl och rör om. Konsistensen ska vara som en trögflytande smet.

Täck med plast, handduk eller liknande, själv använder jag locket till min assistent.

Låt jäsa ca 16 timmar i 20 - 26 grader.

Dag 2 förmiddag
Bland allt utom saltet i assistenten och kör i fem minuter på låg hastighet och tre minuter på lite högre hastighet. Tillsätt saltet och kör ytterligare i två minuter. Degen ska nu ha en bra spänst.

Smörj en stor plastlåda med 1-2 msk rapsolja.

Tippa i degen och täck med locket eller en handduk. Sedan ska degen jäsa till dubbel storlek i rumstemperatur, vilket brukar ta 4-6 timmar.
Efter en timme viker du upp degen från kanterna mot mitten, och sen två gånger till med 30 minuters mellanrum. Det går lättast om du använder blöta fingrar. Meningen med detta är att degen ska spännas.

Utbakning


Dela degen i 10 bitar och dra ut varje bit till en avlång platta. Lägg på ost på varje platta.



Rulla ihop plattorna så att det blir runda och linda bacon runt rullarna i spiralform.



Låt vila 30-60 minuter innan gräddning.

Gräddning
Sätt in en baksten eller plåt i mitten av ugnen.
Sätt på ugnen i god tid på 250 grader.
Med baksten tar det ca en timme för att bli varmt.

Grädda i mitten av ugnen på baksten eller en varm plåt.

Låt bröden svalna på galler.

Jag fick en raclette-grill i julklapp och den är faktiskt perfekt om man vill sitta i lugn och ro och påta med maten. Funkar utmärkt för oss LCHF:are. Ungarna (5 och 7 år) tycker också att det är roligt att göra sin egen mat. Vi brukar laga bacon, lövbiff, skinka, peperonikorv, salami, succini, paprika, olia ostar. Blir lite som pizza utan botten.

Har köpte denna bok och har provat två av recepten i boken. Sockerkakan och Kokoschoklad (Bounty) (provrecept från boken). Jag tyckte båda recpten blev bra. Sockerkakan tycker jag smakade något för mycker sukrin, det ska vara 1,5dl enligt receptet, men gör jag om sockerkakan så drar jag nog ner det till 1dl sukrin. Många av recepten innehåller sukrin och Bake Pro.
Tycker boken överlag verkar bra, det är jättekul med en bok som handlar om bakning också. Kan rekommendera boken Bakglädje med LCHF.

Portioner 12 stycken

Ingredienser:
150 g smör
150 g sötmandel
100 g hasselnötter
4 ägg
0,5 dl sukrin
2 tsk bakpulver
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 msk fiberhusk

Gör så här:
1) Sätt ugnen på 200 grader
2) Smält smör och låt svalna
3) Mal eller mixa mandeln och hasselnötterna. Jag har en blender/mixer som jag använder och den fungerar utmärkt att mixa nötter i.
4) Blanda i vaniljpulver, fiberhusk och bakpulver i "mandelmjölet".
5) Vispa ägg och sukrin poröst och fluffigt.
6) Vänd ned smöret och mandelmjölet med alla övriga ingredienser i äggfluffet.
7) Häll upp i muffinsformarna (tips: Om man har en muffinsplåt kan man lägga muffinsformarna i en sådan, så viker sig inte pappersformarna)
8) Grädda i cirka 15-20 minuter i mitten av ugnen.

Hittade detta blogginlägg med matkonts när det är som bäst. Riktigt läckra bilder. Finns en del fina bilder vad man kan göra med smöret innan man använder det.

Matbilder

Flera smörbilder

Det går åt klart mera ägg nu än innan LCHF. När vi är nera på siste 30-kartan, så känner man att man måste åka och köpa mera för det kommer att ta slut när som helst. Innan så räckte ett 12-pack hur länge som helst.

I Ängeby, som är en liten by finns en gårdsbutik som har närodlade ägg för 40kr för 30 stycken ägg, vilket är väldigt bra pris. Så när vi är nere på sista 30-packet åker vi dit och köper 2 stycken 30-pack, så man aldrig står utan.

Jag älskar ljuslyktor och ljusslingor, jag har hela huset fullt. Idag var jag till Fullerö Handel och förälskade mig i denna underbara lykta som nu pryder mitt vardagsrumsbord!

Unt.se skriver idag att LCHF.se fett märkning är olaglig.

Läs hela artikeln här: "Fettmärkning olaglig"

240g fryst renskav
150g champinjoner
1 gul lök
1dm purjolök
3 dl vispgrädde

Lingonfraishe:
50g osötade lingon
2dl creme fraishe
(ev lite sötningsmedel)

Stek den frysta renskaven och dela den i småbitar. Fräs med strimlad lök och porjolök. Tillsätt champinjonerna skurna i bitar.
Häll i grädden och låt puttra en stund tillsammans.

Mixa lingonen och rör ned dom i creme fraishen. Servera till renskavspannan.

Räcker till ca 3-4 port eller kanske fler om man serverar ris till.

600-800g lövbiff
1 stor gul lök
ca 1 dm purjolök
ca 1 dm zuccini
1 röd (eller gul) paprika
färska champinjoner
2 dl creme fraishe
ca 2-3dl vispgrädde
2-3 msk Sweet Chili Sås (eller annan krydda om man vill få ner kh innehållet)
salt
peppar
smör

Alla mått är ungefärliga, man kan variera både mängd och innehåll efter smak och tycke.

Gör så här:

Skär alla grönsaker i strimlor och fräs i ganska het panna med riklikt med smör. Häll i creme fraishe och grädde och låt puttra en stund på medelvärme. Strimla under tiden lövbiffen och strö över salt och svartpeppar efter smak. Smält smör i en ganska het stekpanna och vänd snabbt lövbiffen i pannan så den får färg, ta sedan genast upp den och rör ned den i grönsaksröran. Smaka av med Sweet Cilisås eller valfri krydda.

Har man bara en stekpanna kan man fräsa på lövbiffen innan man gör grönsakerna och lägga den i en skål medan man gör grönsakerna. Fräser man köttet tillsammans med grönsakerna så blir lövbiffen tyvärr lätt seg och torr, så undvik att ha köttet för länge i pannan.

Har varit trött och hängig hela hösten, mycket huvudvärk och tillfälliga feberperioder som inte blivit mer än så. Men man brukar ju känna sig sliten på hösten och alla larm om den "livsfarliga" svininfluensan så man har ju inte grubblat så mycket på det. Men så började jag reta mig på det röda utslaget på knät som aldrig försvann utan bara spred sig runt knät. Då började jag fundera på borrelia och fick flashbacks av min härliga, soliga höst i svampskogen. Med alla fästingar jag borstade bort från kroppen när jag kom hem...

Var till läkaren för en vecka sedan och äter nu en kur med antibiotika och drömmer om en piggare och mer energiladdad vår! Men en vecka till får jag nog stå ut med illamående och konstiga drömmar på nätterna som verkar vara priset för dessa små vita piller.

Fortfarande dött på jobbfronten. Fick en jobbcoach från arbetsförmedlingen som blev sjuk en vecka och sedan glömde bort min existens - känns ju lovande för framtiden!

Dansterminen drar igång denna vecka och jag mjukstartar lite med att dansa onsdag, torsdag, fredag och lördag denna vecka... har visst lite uppdämpt dansbegär efter juluppehållet. Dessutom bär jag numera på ett par straffkilon för mina avsteg från dieten i jul, det skulle inte skada att dansa bort lite av dom.

Så är man som en människa igen! Jag har numer gått från att arbeta 150% till att arbeta 91%. Det har höjt nivån en hel del. Nu har jag bara ett jobb och det frigör både tid och kraft. Igår var det dock en ännu större nivåhöjning, jag åt surströmming! Himmel och pankisar vad gott det är och varför är inte det Sveriges nationalrätt? Man bara undrar. Vad vore livet utan surströmming? Och vad är det för nys om att det inte är säsong? Rände omkring på flera butiker som minsann inte hade någon surströmming. VA? Är folk galna? Det är alltid säsong för surströmming. Det är tur att lilla haket ute hos oss hade några burkar i gömmorna. I GÖMMORNA? De ska naturligtvis alltid ha hedersplats bredvid sillen. Och alltid finnas tillgängligt. I morgon är det Sveriges nationaldag. Då borde ju alla fira med flaggor och surströmming!

Jag undrar varför inte alla gillar surströmmming. Det är salt och gott och helt fantastiskt med nypotatis. Alla som gillar sill borde gilla smakupplevelsen gällande surströmming. Doften? Jamen associerar man med farfars pruttar så får man väl skylla sig själv. Jag säger bara MP. Som i MesProppar. Det är bergis samma folk som lämnar den godaste körsbärslikörfyllda mörka pralinen i Aladdinasken till sist. Surströmming höjer livskvaliteten. Ska meddela Socialstyrelsen så att de kan införa tydliga rekommendationer. För Sveriges skull.
/Anki

Igår blev en spännande dag.
När jag var liten betydde ordet spännande något som hängde i hop med äventyr och överaskningar. Nu används ofta ordet spännande i betydelsen; något främmande/ovanligt/nytt som man tycker verkar konstigt/osmakligt/dåligt men som man inte riktigt vågar eller vill säga - så man säger ordet spännande så verkar man inte avståndstagande, vara diskussionsdödare eller på annat sätt dissig.

Igår blev en spännande dag. Tolka det som du vill. Mig kvittar det. Denna vecka har min nattsömn snittat på 4-5 timmar. Jobbat sent och när jag kommit hem har det varit lite måsten att ta tag i som exempelvis natta barn, stryka kläder till morgondagen, anmäla en prins till scoutläger, koordinera klassmammainsamling, planera semester och renoveringar och därefter duscha och varva med med en god bok. Under förnatten har sedan tät trafik präglat tillvaron i form av ett par kissnödiga små herrar ute på vift i sömnig jakt på en toalett, en borttappad gose-Tiger, lite senare en borttappad urtvättad gose-Nin och någon som drömt en mardröm. Sedan har jag sovit, för att vid femrycket vakna av att sängen blivit varm och våt då en liten juvel krupit ner hos oss någon gång när jag var i koma och missat tricket att först gå på toaletten och sedan kissa. Så har veckan sett ut ungefär. Igår kröp tröttheten över mig.

Lagom mosig skulle jag hinna avsluta mitt arbete för att upptäcka att jag i sista stund behövde ordna med några saker så jag la på en rem, fixade det sista i raketfart, slängde mig iväg mot bilen och kastade mig in. Jag skulle på möte i stan 45 min bort och jag måste åka på en gång för att inte bli sen. Då insåg jag att pipet försvunnit. Jädra skit. När man öppnar dörren till bilen och ska gå ut efter att ha kört piper bilen vilt och hysteriskt om man inte har stängt av lyset. Pipet hade dött. Lyset på. Batteriet dött. Där stod jag. Måste åka NU. De jag skulle ha möte med hade även de ett pressat schema. Måste åka NU. Tappade huvudet och förstod inte hur jag skulle göra för att ta mig ur situationen. Ringde maken, såg framför mig hur han fick stuva in barnen i bilen, åka en timme och hämta mig, hur mötet fick ställas in, hur jag tvingas lämna bilen och komma sent till jobbet dagen därpå via kollektivtrafiken. Så svårt var det inte. Maken sa att jag skulle haffa någon med stratkablar. Herregud. Vilket våp jag är. Borde jag ju ha listat ut själv.

Slängde mig framför en bil som var på väg att lämna parkeringen jag var på. Han visade sig vara en hjälte med både tid och lust att hjälpa till och dessutom hade han startkablar. Hurra! Efter lite trixande och baxande kunde vi ställa bilarna intill varandra så att kablarna nådde och sen var det bara att åka! Jag kom 5 min senare än beräknat till mötet och det avlöpte väl.
Fast det blev lite väl spännande där ett tag för min smak. Deodoranten fick jobba för högtryck.
Spännande som sagt.
/Anki

På mitt nya jobb börjar alla halv åtta. Det tar en timme att ta sig dit från mig. Det blir inte mycket tid till att drälla omkring på morgonen om man uttrycker sig milt. Står klockan på 05-nånting så är det natt. Därför inträder morgonen först 06.00 och jag måste alltså åka 06.30 för att göra entré i rätt tid. En halvtimme att fiffa sig i ordning och en macka i plastpåse som kan inmundigas i bilen. Med lite tur har jag kunnat väckt något av de toktrötta barnen. Detta är såklart vardag för väldigt många. Det har inte varit det för mig. Jag har haft närmare till jobbet, börjat senare och haft större marginaler. Ska man slänga sig i duschen och hinna i tid utan att stiga upp mitt i natten får man vara rask.

Mitt hår torkar himla sakta. Jag hinner inte blåsa det innan jag ska åka men jag har ju Carola. Jag vill inte komma till jobbet som en dränkt katt. Men Carola har lösningen insåg jag en dag. Har hon någonsin uppträtt utan Jumbo Jet fläkt i ansiktet? Nej just det. Jag måste medge att just Carola inte är min stora förebild gällande just nånting men blås i håret har hon. Och jag med. Jag skruvar först upp stereon och skrålar med efter bästa förmåga och sedan på med fläkten i bilen, med värme och full fräs. Det dånar och blir irriterande varmt men när jag kommer fram är håret torrt! Magic!
/Aw

Jag kör mycket bil. I mitt förra jobb åkte jag mycket ute på landsbygden och nu åker jag mellan Storvreta och Enköping på stora vägar. Man hinner se en del. Något jag har uppmärksammat är vad folk verkar tappa eller slänga längs vägarna. Invid infarten till Storvreta finns en kudde och en filt i diket. Jaha. Hur gick det till? Jag är arg på min partner och har tänkt att sova i bilen men lagom till Storvreta ångrade jag mig och slängde ut kudden och filten genom rutan? Kanske mindre troligt. Mer troligt skulle kunna vara att det varit packmaterial till nåt på ett släp och att det åkt av. Fast vad vet man. Folk har ju inte alltid alla flingorna i paketet.

I övrigt är jag förbluffgad över alla dessa skor som ligger i rondeller, längs E4an och andra motorvägar. Men hur gick det till? Naemen jag kanske skulle ta av skorna och lufta tårna fast det var ju fytusanjäklar vad de luktade och jag har ju aldrig gillat färgen på de här skorna så jag hivar ut dem genom rutan här i 110 blås. En i Uppsala och en när jag kommit till Grillby. Det blir bra. Där fick dom. Både skorna och Grillbyborna....Jo hej i luvan. Är det så att det är vanligt att lämna ett par skor på taket som sedan åker av på motorvägen? VEM ställer ett par skor på taket? Hur i hela friden är det möjligt? Hur många skor rensas varje år från dikena längs vägarna? Frågorna hopar sig. Borde detta vara något som skulle ingå i korkortsstudierna? Lämna inte tanklocket/plånkan på taket när du handlat på macken och ställ för fasen inga jädra skor på taket! Sådär. Formulerat och klart. Bara att kopiera in i körkortsboken. Hepp!
//Anki

Det var en skön afton med gäster, varm sol, god mat och glada barn. Livet på topp. Vi vuxna satt i kvällssolen och njöt och pratade strunt och mådde gott. Barnen var ute på gräsmattan och lekte. Så tog de fram badmintonsetet. Något vaknade i mig. Eftersom jag spöade brorsan när vi var i sommarstugan som barn visste jag att jag var en stjärna. Mot våra barn ansåg jag mig ha en chans att åtminstone kunna delta och ge en hyffsad match.

Glad skuttade jag upp på gräsmattan och fick ett racket och vi började matchen, jag och vår äldste och tämligen bollsäkre son. Det gick rätt bra. Vi var jämna och matchen blev rolig. Det kom en hög boll, jag tittade och siktade och skulle precis tjonga till bollen då något hände. Jag blev nedknuffad bakifrån. Jag fattade ingenting, min motspelare var ju framför mig. Fallet blev dessutom i slowmotion då jag först snubblade till och sedan landade på knä på en rivig stubbe för att efter några sekunder dråsa omkull som en slaktad ko. Där låg jag på sidan i gräset och skrattade för det måste ha sett för himla dumt ut. Spöad av en stubbe.

Sedan ville jag gråta en skvätt, den ena foten kändes vrickad och på det andra smalbenet gjorde det irriterande ont. Och där låg jag. Jag grät inte men kunde nöjt konstatera att jag förmodligen hade rätt att tycka lite synd om mig eftersom det kom blod. Ett hederligt skrapsår och svullen blånad så där på äldre dar. Jag satte på ett plåster stort som Australien och linkade omkring resten av kvällen. Det finns en viss tillfredsställelse i att det syns att man gjort illa sig. Många gånger kan jag göra illa mig så det gör modell skitont och så syns det inget. Då har man inte heller rätt att oja sig. Får man inte oja sig går det inte över.

Nu ett par veckor senare är allt läkt och benet är tillräckligt i ordning för att kunna visas bart i sommarkläder.
Jag var helt säker på att jag hade vuxit ifrån skrapsår på benen. Tydligen inte. Det betyder att jag är ung och äventyrlig.
//Anki