Är det verkligen en bra idé att asfaltera norra skogen?

Det här är ett öppet brev från Björn Eriksson.

Är det verkligen en bra idé att asfaltera norra skogen?

Med två dagars varsel – för somliga ännu kortare tid – kallade Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala till så kallat samråd avseende ”Detaljplan för Ekhagen…”.  Mötet ägde rum i Storvretaskolans matsal och trots den korta kallelsetiden var matsalen faktiskt full med intresserade. Av denna närvaro, trots omständigheterna i övrigt, är det svårt att dra någon annan slutsats än att själva sakfrågan uppfattades som mycket angelägen. För den som var på mötet var det också svårt att få något annat intryck än att de närvarande var klart negativa till förslaget.

Det som i detaljplanen kallas för Ekhagen och i rubriken ovan för ”norra skogen” är det skogsområde som i väster avgränsas av järnvägen, i söder av Adolfsberg och i norr av Stenhem och åkermark. Det själva planen gäller, är att hela detta område skall bebyggas med i huvudsak friliggande villor, med genomfarsvägar och sidovägar samt att planens skapare har förhoppningen att allt detta ska kunna påbörjas under 2016.

Denna skog är den centrala och självklara naturförbindelsen för dem som bor i norra Storvreta. Det är dit man går när man går ut med hunden, när man

motionerar och promenerar, när man är på utflykt med barnen – både de egna och förskolans. Man plockar svamp och bär. För oss som bor nära skogen är det också uppenbart hur den har börjat användas alltmer under de senaste tio åren. Mest remarkabelt härvidlag är stigtillväxten som varit mycket stark och som ju öppnat upp skogen även för dem som är mer ovana att gå i terräng, för att inte tala om alla små tomtar och troll som sitter på stubbar och i träd som tecken på vilka känslor man har gentemot skogen . Skälet till denna ökande användning är naturligtvis i huvudsak därför att skogen ligger nära, men också därför att den omfattar så många olika skogstyper samlade inom ett begränsat område, från träskmarker med vildskog till lövdungar och vitmosseberg. Trots sin litenhet finns det ju faktiskt också områden i skogen där man nästan alltid går lite vilse. Skogen är därmed alltid skiftande och intressant.

Det man tänker sig i planen är att bygga cirka 300 bostäder inom skogsområdet. Det är naturligtvis att ta i att tala om att hela skogen därvid kommer att asfalteras, själva asfalten kommer att uppta en mindre del av bebyggelsen. Men det är rimligt att tala om att man kommer att skapa en ”asfaltsmiljö” där den huvudsakliga framkomligheten utgörs av asfalt, där ljusförhållandena utgörs av elektriskt ljus, och där ljudbilden består av det brus som uppstår när många människor och aktiviteter samlas på en mindre yta och där inga naturliga hinder finns för att mota dessa ljud. Som alternativ till en ständigt skiftande skog känns en sådan miljö inte mycket steril.

En ytterligare mycket märkbar konsekvens av utbyggnaden kommer att visa sig i Storvretas centrum. Av någon anledning har ju alla skolor i samhället samlats inom en mycket snäv yta, medan samhället självt växt kraftigt åt olika håll bort från centrum. Konsekvensen av detta har blivit att en stor mängd barn nu skjutsas till skolorna varje morgon, vilket medför att Storvreta centrum är nästan helt igenproppat mellan 7.45 och 8.15. Med all sannolikhet kommer den stora merparten av dem som flyttar till norra skogen att utgöras av barnfamiljer, något som rimligen resulterar i att ytterligare 300 bilar ska samsas om samma utrymme varje morgon.

Det är HSB som äger norra skogen och enligt mötets presentatörer är drivande för utbyggnaden av den. För mig som bor vid kanten av skogen tillsammans med några andra är det självklart att kommunen borde ta över den från HSB och förvalta den som naturområde för fortsatt användning för och av Storvretaborna.

Ta gärna kontakt om du delar denna uppfattning.

Björn Eriksson

bjorn.eriksson41@bredband.net

scriptura.uppsala@telia.com

 

Comments are closed.